Spårchampionat

Har inte uppdaterat här på hela året tror jag bestämt…

Hur som helst så ramlade till slut det där 3e spårcertet in, på Skellefteås tävling i början av sommaren. Överlag så har hela säsongen gått väldigt bra vad gäller spårandet, han jobbar äntligen med ett helt annat lugn och fokus i spåret vilket förstås ger en helt annan utdelning. Tyvärr har vi så gott som alltid bakspår vilket drar ner poängen rätt rejält, men i ärlighetens namn så har jag inte orkat ta tag i att försöka göra något åt det. Sanningen att säga är att vi faktiskt knappt tränat någonting alls i år, vi har bara tävlat på gammal vana. Jag lovade mig efter förra årets säsong att i år skulle familjen prioriteras före hundträning, och så har det blivit. Ett par veckor av sommaren har gått åt till husvagnssemester och i övrigt har jag och Enzo mest ägnat oss åt löpning, cykelturer och skogspromenader med inslag av lite spår och lek, ytterst få rena träningspass. Det har passat honom bra, momenten är ju rätt befästa vid det här laget och jag har inte motivationen att försöka pilla till detaljerna på dem utan köper att de ligger på 8-nivå. Och eftersom spårarbetet nu funkat så har vi inte brutit en enda tävling hittills i år, till skillnad mot tidigare säsonger. Det känns bra! I Gällivare lyckades vi även ta ytterligare ett cert, vilket kom som en överraskning.

I höst har vi även testat på nåt nytt – K9 Biathlon! Helt suveränt kul, och något jag hoppas vi kommer kunna ställa upp på fler gånger! Det är ett terränglopp som görs med hunden i koppel eller lina, 5 eller 10 km och under banan finns det ett antal stationer som ska utföras i samarbete med hunden. En tävlingsform som uppmuntrar till att träna upp konditionen även hos föraren. Och i vinter hoppas jag få till min skidåkning lite bättre så att vi kan fortsätta köra drag.

Jag har också kunnat glädjas åt Enzoavkommornas framgångar på tävlingsplanerna  – vilket gäng stjärnor de har blivit och vilka kanonförare! Ike är med i norska talangtruppen i lydnad och fick vara med på landskamp mot Sveriges talangtrupp i höstas, Ice tog i helgen 1.a pris i nya motsvarigheten till lydnadsklass elit ”FCI class 3” och Ella tog sitt andra 1:a pris i ”vanliga” lydnadsklass 3.  Milo fortsätter på sin väg mot räddningshund och Keegan tränas bl.a. i nosework/smeller och misstänker jag är på väg ut på tävlingsbanorna också snart. Enzo har dessutom blivit morfar eftersom Eir har haft en kull valpar i Soltrollets regi 🙂

Här är lite bilder från i år:

Spårfilm

Har inte uppdaterat på evigheter, borde väl summera säsongen men har inte orkat riktigt. Kan konstatera att den började bra, tog vårt 2:a cert på andra tävlingen för säsongen, men sedan har det gått lite upp och ner. En del tävlingar med certpoäng men tyvärr inte över 585 p och därmed inga ”garanticert”.

Vi låg länge som 2:a reserv till SM, men med tanke på att formen snarare gått ner än upp ju längre säsongen gått så var det inte aktuellt att åka ner till Malmö och stå redo för ev. återbud. De ringde dock från SM-ledningen och meddelade på fredagmorgonen (invigningsdagen) att jag kommit med, men då stod jag på jobbet 130 mil bort, så jag fick förstås säga tack, men nej tack 😉

Nu i höst har vi gått spårkurs för SWDI under två helger. Mycket lärorikt och många nya tankar om hur man kan/bör träna för att få en mer spårnoga hund. Svårt att lära om lille E som fått plöja fram i skogen och slarva alldeles för många år, men med nästa hund kommer jag ha ett helt annat upplägg. Då är det asfalt som gäller från start istället för skog!

Här är ett litet filmklipp från ett av spåren under kursen:

 

Tåme

Förra veckan tillbringades på Tåmelägret. Vädret var mindre kul – kallt och regn de flesta dagarna, men när motivationen är hög hos både hund och förare överlever man det mesta med gott humör 😉

Vi gick spår/brukslydnad för Ann-Sofie Lindgren och hade turen att hamna i en grupp med trevligt folk och bra hundar, så vi hade roligt och fick en bra mix av olika individer och ”problem”.

Enzo jobbade på bra under veckan och jag glädjer mig åt att jag inte upplever att han mattas av i arbetet ju längre veckan gått, trots att jag märker att han är trött av långa dagar, bo i husvagn etc så gick han nästan bäst på lydnaden sista dagen och i skogen var motivationen på topp även sista dagen. Vi nyttjade mkt av tiden till att nyttja gruppen som störning på spåret – med förledningsspår och som ”svampplockare” som fanns ute i skogen på och vid sidan om spåret där vi minst anade det 😉 Jag fick förhållningsorder att inte se så barsk ut i spåret när han ringar, att lita på honom och att lägga in en micropaus om jag upplever att han tappat spåret/ringar för mkt. Så nu är det väl upp till mig att försöka sköta min del på tävlingarna fram över och inte upprepa härdsmältan på Umeåtävlingen… Vi får väl se – vi startar i Luleå nästa helg. Vi har nu projekt ”dagens framåtsändande” där vi försöker nöta varje dag på ny plats. Det går ömsom vin ömsom vatten. Blir inte klok på den här hunden och framåtsändandet. Ena dagen går det jättefint, nästa är det snett och vint och ser ut som vi aldrig tränat det. Men skam den som ger sig!

Här är några få bilder från veckan:

2:a reserv till SM!

Lite coolt är det ju att jag och lille E idag fått mail från SBK att vi är 2:a reserv till SM i spår! 🙂 Jag trodde vi skulle hamna längre ner på listan, men nu när kvaltiden gått ut visade det sig att våra poäng räckte ganska långt.

Vi kom med på reservplats i Umeå midsommardagen, och inledde den tävlingen på ett strålande sätt – först med 10/10 på uppletandet. Enzo var enda hunden av 15 st som plockade in alla föremålen. Och han gjorde det snabbt och snyggt dessutom 🙂 Efter det körde vi lydnad, och det var den första riktiga sommardagen för året, vilket ju inte brukar vara någon höjdare för våra prestationer med tanke  vad han tycker om värme… MEN – även här levererade han! Ett stabilt och fint program, liten miss där han blev lite hög på krypet och sen ett lite misslyckat framåtsändande där han gled ut snett efter gruppen på första skicket, men ok andrasträcka. Det som gladde mig mest var dock att han kändes glad på plan både under och mellan momenten, vi var ett team. Jätteskön känsla!

Lite lagom nervöst att ha spåren sist när allt innan gått bra – man vill ju så himla gärna att resten ska gå vägen då också… Upptaget gick fint (det var ett högerupptag) så full pott på det. Plockar första pinnarna fint och spårar bra, trots lite snårig skog. Sen blir det nåt litet tapp, men på igen. Efter ett bra tag kommer vi mot en väg som han drar sig ut på (inte så oväntat med honom), men söker sig tillbaka och ligger länge och jobbar och ringar i området. Tillräckligt länge för att jag ska börja bli stressad… Och när jag blir stressad blir det inte bra… Jag börjar oroa mig för tiden, fundera på om vi är helt fel, om vi varit av länge etc. Istället för att fundera över om han känts som han varit på spåret innan. Fram tills dess var det bra drag i linan, men här börjar jag korta upp den, hamnar närmre och trycker honom nog omedvetet så han börjar skenspåra. Draget i linan mattas, men jag bara lallar på bakom och tänker att han ju är trött. Hade varit smartare att pausa, vattna och TA DET LITE LUGNT. Men nädå. Så det slutar med att han skenspårar med mig halvspringande och stressande bakom. Lite ledsen i ögat när jag inser vad som hänt. Selar av och går till bilen. Där berättar AnnSofie var slutet var och jag inser att vi måste varit väldigt nära när vi snurrade uppe i vid vägen. Följer vägen dit vi snurrade och skickar ut på ett upptag ca 30 m därifrån på chans. Får direkt träff, han spårar iväg med bra drag i linan (trots att jag precis gått av spåret innan) plockar 2 pinnar + slutet med finfina markeringar under en sträcka av ca 300 m. Det tog max 5 min inkl belöningar, så varföri h-vete sjabblar jag bort det genom att bli stressad?! Vi hade hunnit. Jag vet ju att han hinner med sitt tempo. Och jag VET att han ligger på bra i linan när han är på rätt spår. Så nu blir det träning av spår i snårig terräng, mer svårigheter i anslutning till vägar. Han ska inte behöva snurra så mkt i vinklar, mer träning som gäller helt enkelt. Och så ska jag försöka sköta min del också nästa tävling…

Jag är anmäld till spårkurs för SWDI med fokus på hårda spår och förbättrat spårarbete samma helg som SM, och den platsen är bindande så OM vi skulle bli erbjudna en plats på SM så vet jag inte hur jag ska göra. På söndag kör Tåmelägret igång och efter en veckas intensivträning med både spår och lydnad har jag kanske bättre koll på hur vi ligger till i form. Det går ju lite upp och ner med spåret – vissa dagar funkar allt, andra dagar blir det en massa pinnar kvar i skogen. Och så de där högerupptagen förstås… + att vi inte har nåt fungerande framåtsändande. Vet vad jag kommer lägga fokus på under lägret iaf! 😉

 

Så nära…

Det känns både overkligt och skoj att se Enzos namn som nr 33 på kvallistan till Bruks-SM i spår. Kvalperioden går ut 30/6 så vi kan ju hinna ramla ner några pinnhål innan dess, men vi kan ju glädja oss idag ändå. Vi har en möjlig tävling kvar, som reserver till tävling midsommardagen. Sannolikheten att vi lyckas övertrumfa våra tidigare prestationer där OM vi nu skulle ha tur att komma med är ju inte så stora, men om vi får chansen så vill jag ju iaf prova. Om inte annat för att jag så himla gärna vill komma åt den där tredje blågula lappen 😉

 

Just nu så flyter det på himla fint med spåret, bortsett från de där evinnerliga bakspåren som är ett smolk i bägaren. Positivt är dock att han inte längre tycker det är jobbigt att bli vänd, de senaste gångerna har han direkt jag sagt att det är fel håll vänt och svischat förbi mig åt rätt håll. På dagens övningar fick jag till riktigt raka utskick när spåret låg på ca 75-100 m djup. Kunde släppa ut ca 4 m lina utan att han började svaja. Vi får nöta vidare så ska vi nog få till raka påsläpp iaf, återstår att se hur/när vi löser högerbakspåren…

 

 

 

 

 

 

 

Cert nr 2!

Vad passar väl bättre på nationaldagen än att lyckas kamma hem vår andra blågula lapp?! 😀

Gårdagens tävling i Skellefteå gick över förväntan med tanke på att Enzo inte alls känts riktigt på hugget under veckan. Vädret passade oss fint – mulet och svalt (det verkar inte bli någon sommar i år…)

Vi inledde med spåren, och med facit i hand så borde jag tagit ut honom ett tag före i väntan på domarna, men eftersom vi hade en medtävlande mittemot som hade startnumret före oss valde jag att vänta, dels med hänsyn till henne, men även för att Enzo inte skulle få någon dragning utifrån åt vilket håll deras spår gick. Såå – han var inte riktigt i samma lugna sinnesstämning som förra tävlingen. Trots mitt försök att rikta honom rakt, så hade han redan vindat in spåret och drog järnet snett ut – till höger förstås… Och det var bakspår. Positivt var dock att han inte alls hade några problem när jag kallade in honom – han vände direkt och tog spåret åt andra hållet utan tvekan. Vi fick 6,5 på upptaget – domarna ansåg att jag hade släppt ut lite för lite lina. Svårt att avgöra om man släpper ut 8 el 10 m tycker jag, men får väl märka upp linan i fortsättningen. Jag vill ju inte släppa ut mer än nödvändigt åt lille Speedy Gonzales 😉

Han hade bra tempo i början, men utan att vara så speedad som det har kunnat vara. Väldigt fint fokus på spåret och markerade första pinnen klockrent – han högg den direkt. Sedan tuffade vi på i ett raskt men inte hysteriskt tempo och pinne efter pinne markerades på samma fina sätt. Inget snurrande alls i vinklarna, mängder med stigar av olika bredd passerades utan funderingar och på slutet dök det även upp en joggare med hund en liten bit framför oss. En snabb check på dem – sedan sög han tag i sitt spår igen på ett väldigt  bestämt sätt. Mycket trevlig inställning! Slutpinnen hamnade vi nog lite vid sidan om, men efter att ha vänt tillbaka vid vägen och gått ca 10 m bak i spåret markerades den också. Vi tog oss runt på 26 min, vilket känns lagom – vi hade då ändå hunnit pausa och belöna på ett bra sätt vid alla pinnarna. En härlig teamworkkänsla nu i spåret – känner verkligen att han börjar få lite rutin och går att lita på fullt ut.

Efter en liten paus på klubben körde vi uppletandet. Jag har ju känt mig lite bekymrad eftersom jag upplevt att han inte gått så snabbt och bra som han gjort tidigare, men det var obefogat nu. Han for fram som han brukat och plockade in alla grejerna snabbt och med fina avlämningar så det blev 10-10 med tilläggskommentaren ”Snyggt” från domarna 🙂

Kändes lite nervöst med lydnaden kvar när nu specialen ändå gått så bra. Enzo kändes trött – han är inte riktigt i toppform än efter vintervilan. Jag testade några framåtsändande under lunchpausen, men han var seg och kändes inte fokuserad alls. Det dröjde dock nån timme till innan det var vår tur. Jag tog ut och värmde honom strax efter att den som var före oss började köra sitt program, och då kändes han betydligt mer med i matchen.

Lydnaden gick som följer:

Fritt följ   7,5/8,5  korta steg, släpper pos, sent sättande/stegförflyttn, pos, släpper vid språng

Ink m stå & ligg  8,5/9,5 något sent ställande, avslut/något långt stå

Framåtsändande  8,5/8   något långt ena hållet, tempo vid inkallning/ngt kort första, tempo inkallningar

Krypande   8,5/8,5  hög vid sväng/ngt hög bak

Skall    9/10  trampar

Metallapport   10/10

Tungapport  10/9  Tempo

Hopp 10/10

Stege 7/8  Missar två/Hoppar två

Totalpoäng 589,5 p, CERT och en förstaplacering!!

Jag behöver nog inte säga att jag var nöjd med vår lydnad? 😉 Målet var att inte nolla framåtsändandet och det gick ju över all förväntan! Sen hade han en trevlig attityd genom hela programmet och det som kändes bäst var att han svarade på mitt beröm mellan momenten och vi kändes som ett team. Underbara, älskade lilla hund! ❤

Domare för dagen var Karin Sejnell och Maude Sjölin

På kvällen fick vi även höra att Oddvar och Ike hade blivit godkända i BH-prov i Norge. Det är ett behörighetsprov som krävs för att starta på bruksprov där. Om jag förstått det rätt så är det samma som gäller för IPO/BSL i Sverige. Grattis till dem! 🙂

     

Tävlingspremiär för i år

Förra helgen drog tävlingssäsongen igång för mig och Enzo. Det var på elitspår på hemmaplan och vi hade som uppvärmning haft Pitelägret helgen före då vi gick spårkurs för Stefan Mattsson. Tyvärr uppdagade vi på lägret att han prioriterade spåret från en annan spårläggare än matte högre än pinnarna i det, så allt fokus låg på pinnmarkeringar dagarna före tävlingen… I övrigt jobbade han bra på lägret och löste ut lite klurigheter som återgångar i nedförsbacke med påföljande spetsvinklar på ett bra sätt.

Tävlingen gick rätt hyfsat – jag är nöjd utifrån hur förutsättningarna innan såg ut, men det fanns en hel del jag önskar bättring på .

Betyg enligt nedan:

Spårupptag    10      (tja, nöjd att han inte bakspårade då det var ett upptag åt vänster – han hade en förkärlek för att ta spåren åt höger förra säsongen…. Men känns som om analysen var rätt obefintlig. Det blåste dock en del, så jag kan ju hoppas/låtsas att han hade analyserat klart redan innan han gick ut i rutan….)

Spårning          8 (dvs 2 pinnar borta)

Uppletande     9,75 (avdrag av ena domaren för lite tugg på sista föremålet. Själv hade jag önskat ännu bättre intensitet i arbetet, men han var rätt trött i huvudet då detta var sista momentet)

Fritt följ      8,5/9     sent sättande, stegförflytt /segt s.

Ink m stå o ligg      8,5/7,5   sent ställ, dk/dk segt ställande

Framåtsändande    0/0     (går för snett på första, går dock riktigt bra på andra sträckan)

Kryp   8/7     Går upp i vinkeln/uppe i vinkel x 2, dk  (Vet inte vad som hände – han var jätteseg och långsam – inte alls med)

Skall  7,5/7   Uppehåll i skallet/glest (Började bra, men kom av sig när ett bi började surra runt tassarna på honom på första omgången 🙂 , bättre andra)

Metallapport   9,5/9   Ingång

Tungapport     9/9,5   Tempoväxl

Hopp     10/10

Stege    10/10

Platsliggn  10/10

Totalt: 534,25 p, certpoäng, 3:e plac

Glad att vi kom över certpoänggränsen, men behöver förstås sno ihop lite högre poäng för att ha chans att ta certet. Den här gången gick det för 590 p till en fin prestation av Lena Nordström & Ozzy.

Nästa tävling är redan på lördag igen, men Enzo har känts lite trött och loj de senaste dagarna så vi får väl se hur det går. Har vi inte tillräckligt med poäng efter spåret så brukar vi välja att bryta. Känns inte så meningsfullt att kriga på en hel dag om vi ändå inte har chans på nåt cert.

Samma helg lyckades även Oddvar och Enzosonen Ike fixa ett förstapris i lydnadsklass 3 och är därmed uppflyttade till elitklass! Helgrymt presterat av oddvar med en endast 15 månader gammal hund! 😀

 

 

 

 

Sönerna går loss på tävlingarna!

Nu har de varit ute på tävlingsplanerna igen – Enzos söner Ice & Ike. Och återigen med finfina resultat! 😀

Ice tog idag 1.a pris i lydnadsklass 2 och Ike 2.a pris (bara ynka 4 p ifrån ett 1.a pris) i lydnadsklass 3. Helt suveränt! Mamma Gurin plockade ytterligare ett 1.a pris i elitklass.

Känner att jag & Enzo ligger i lä – vi måste verkligen börja träna om vi ska hålla jämna steg med ynglingarna 😉

Enzosöner på tävling!

Idag debuterade ytterligare en av Enzos söner på lydnadsprov och det med bravur! Ice och Connie presterade ett jättefint program vilket renderade 182 p, 1:a pris och klassvinst! Och då var det ändå en rätt sträng domare – det var inte helt lätt att se vad de små avdragen berodde på…

Ike och husse Oddvar debuterade i klass 3 och hamnade även de överst på pallen. Dock inget förstapris idag, men det är nog inte långt bort om jag känner de två rätt 😉 Hur som helst – att få ihop över 200 p i klass 3 med en hund som inte ens fyllt 15 månader är riktigt bra gjort!

Som pricken över i:et stod Enzos flamma Gurin, tillika mamma till valparna, överst på pallen i elitklass. Riktigt häftigt! Vilket gäng!

(Bilderna är helt fräckt snodda från Eva-Liz & Connie… 😉 )

Grattis + spårfilm

Det går ett tag mellan uppdateringarna, men nu kan vi passa på att gratulera Enzobarnen Ike med husse Oddvar till 1:a pris i lyd klass 2, samt Ella med matte Inger Marie till 1:a pris i lyd klass 1. Dessutom vet jag att två till är så gott som startklara. De filmklipp jag har fått se visar väldigt pigga och trevliga hundar som utför momenten på ett mycket snyggt sätt. Fantastiskt kul! 🙂

Själv har vi nu vaknat upp ur vinterdvalan och börjat smyga igång med spårträningen. I väntan på barmark i skogen har vi på nytt gett oss i kast med stadsspår i hopp om att kunna få det att funka utan att hamna i stress och frustration. Och peppar, peppar – än så länge har det gått över förväntan. Jag har nu valt att binda upp honom bakom något och sedan gå iväg så att han inte ser mer än de första 2-3 metrarna innan jag försvinner ur synhåll. Jag har placerat ut pyttesmå godisar med lite mellanrum och sedan släppt på utan några handtecken eller andra signaler. han har helt enkelt bara fått glida iväg i slak lina och undersöka var jag tog vägen. Hittills har det konceptet funkat mycket bra – han har inte rusat iväg utan gått väldigt lugnt och således också hunnit notera godisbitarna.

Visst blir det i vissa vinklar fortfarande lite för mycket ben och lite panikletande för långt bort istället för att snabbt sno tillbaka bakåt och kolla av, men det känns som det går åt rätt håll. Jag upplever att han jobbar mycket bättre med näsan – den är låg nästan hela tiden och jag kan höra att han sniffar mycket mer än tidigare. Jag upplever också att han är aktiv hela tiden och fokuserar på uppgiften istället för att få panik, bara dra iväg och bli frustererad och sen stänga av när jag hållit emot. Så det känns verkligen som ett jättelyft eftersom det är den här typen av spår jag tycker är absolut roligast! Jag kommer fortsätta att ha lite godis utlagt med oregelbundna intervall och sedan öka längde mellan dem mer och mer. Men nu är de bra som en liten broms innan t.ex. en vinkel etc.

Vi har också börjat ta tag i framåtsändandet, för att vara ute i lite bättre tid med att börja träna än i fjol 😉

Så nu hoppas jag få till spåret i år, både vad gäller att slippa bakspårandet samt att få en bättre spårnoggrannhet och på så vis förhoppningsvis minimera antalet pinnar som blir kvar i skogen. Vi är anmälda till spårkurs både på Pitelägret för Stefan Mattson och sedan Tåme för Ann-Sofie Lindgren, så i år ska vi gå all-in. Jag vill verkligen lägga beslag på de där två certen till…

Här kommer ett litet filmklipp från ett av de inledande spåren i början på veckan: