Jaktträning

På sista tiden har mest fokus lagts på jaktträningen. Lite bitar av lydnadsmoment tränar jag förstås också – det blir alltid något på varje promenad, men ingen mer sammansatt träning. Har funderat på att anmäla till lyd 2 på Paltprovet, men velar… Momenten kommer inte att hinna bli så vidare snygga tills dess, och jag vill ju egentligen ha prydliga poäng när jag tävlar. Samtidigt så är jag sugen på att få tävla själv också, inte bara vara funktionär hela helgen. Jag tror säkert vi ror i hop ett 1:a pris om han gör som han borde, men inte mycket mer. Hmm – ja, det tål att tänkas på – anmälningstiden går snart ut.

Spårandet har legat nere, jag har tappat lite sugen när det har gått så himla dåligt på sistone. Han får nu Interceptor, så får vi väl se om det blir någon skillnad, men jag betvivlar egentligen att det är där det sitter.

Hur som helst – i tisdags var vi iväg med Kati, Carola, Peter, Anneli & Agneta och körde jaktträning. Enzo fick gå först för att han inte skulle hinna varva upp så mycket. Först var det en landmarkering med kråka, och den var inga konstigheter, grep bra.

Sen var det ett sök i strandkanten med 8 vilt. Enzo dundrade som vanligt ut i en farlig fart, hann stanna upp vid en fågel för att sedan fara vidare och pejla in ett till för att försöka fortsätta. Jag fick springa ut och styra honom till att plocka in den första och sen den andra innan han fick fortsätta. Han funderade lite vid bisamråttan, men på mitt apport så plockade han fint och kom. Kaninen funderade han lite och tog sen utan uppmaning. Han fick jobba på, kom in tom ett par vändor, varav en sväng bak till markeringsområdet. Insåg igen att min visselsignal är långt ifrån befäst – döva öron. Grrr… Men sen  gick han ändå ut igen på djupet och hann komma in med totalt 6 vilt innan vi bröt. Han hann också dimpa ner i en dypöl och blev svart…

Sedan var det direkt på vattenmarkering – först en trut som kastades från andra strandkanten. Betydligt längre simsträcka än han tidigare provat – kanske 50 m enkel väg? Hur som helst var det inga problem. Lite svårt för honom att simma raka spåret tillbaka, men det var tydligen vanligt att de hamnade snett där. Han höll då iaf fast hela vägen upp och tillbaka på land. Efter det en till vattenmarkering men med and, den gick likadant.

Efteråt fick han vara lite passiv också, och det gick faktiskt över förväntan. Något litet pip, men han slutade på tillsägelse.

Sämre utsikt kan man ha vid hundträning...

Nu ikväll har jag varit ut med Erica J och hennes Embla och tränat på Pitholm. Först ett fält i strandkanten med 3 fåglar och 4 vingdummys. Hade lagt dem så vi skulle kunna ha koll om de sprang förbi nåt,men  vad hjälper det när hundskrället skiter i att man blir arg när han far förbi. Han sket i mig och for vidare – matte hinner ju ändå inte ikapp på ett gungfly… Korkat upplägg av matte… :S   Vi la också ut det ganska mycket på djupet, men tydligen tyckte inte Enzo det var tillräckligt, utan han drog iväg ytterligare 300 m. Jaja, han kunde visst ta för sig mark då, kan vi ju se det som om man ska vara positiv.

Sedan gjorde vi först en vattenmarkering från andra sidan sjön. Den gick bra, bortsett från att jag blev lite förskräckt när han halvvägs ut körde ner huvudet under vattnet. Men han dök upp igen och fortsatte. Rakt och fint tillbaka, trots att det blåste och borde ha dragit lite snett. Därefter blev det en landmarkering åt samma håll – dvs först simma över och sen upp på land. Det gick över förväntan! Simmade fint, bra upp och lokaliserade den snabbt. Började sedan försöka med landvägen tillbaka, men ändrade sig och istället för att hoppa i där han var, sprang han då tillbaka till punkten han klev upp och hoppade i där för att sedan simma rakt tillbaka. Då blev matte nöjd & glad igen! 😀

Vi avslutade sedan med ett linjetag där det inte fanns någon vittring ut. Han fick lite retning genom att se att jag gick ut och la något innan vi gick vidare runt och sen skickade. Han sprang rakt ut men först förbi, började ta upp spåret, men kastade om när han fick vittring på dummyn. Lite förvånad – blev nog en liten ahaupplevelse tror(hoppas) jag.

När vi kom hem körde jag några ”inte-byta” övningar. La ut två fåglar, skickade och såg till att han kom in med den han först sprang till. Sedan kastade jag ut en fågel medan han sprang ut till eller hade gripit den ena. Ska nog göra det rätt ofta ett tag – det funkar ju att bryta honom med ett nej på nära håll. Måste också träna mycket mer på lydnaden vid inkallning och stopp. Som det är nu är ju ett skämt…

Ska nog testa konkurrens på söket nästa gång. Kanske lägga ut 2 fåglar med långt emellan och om han inte plockar den utan far vidare så plockar jag in honom så får Embla hämta. Sen får han en ny chans på nr 2, samma sak där. Kanske kan funka? Får pejla så han inte varvar upp för mycket bara…

Lååångt inlägg idag… Avslutar med en bild på vår oplanerade stadgeträning ikväll. En liten fågelunge damp ner från trädet strax framför Enzo när vi avslutat sista övningen här hemma. Han kastade sig efter den, men lyssnade på mitt nej, och sen ligg.  Skönt att det finns lite pli iaf 😉